Den där drömmen

Tidigare i veckan drömde jag att alla i min familj blev kidnappade i Etiopien. Alla utom jag. Jag, grät och grät och grät och grät. Försökte få ordning på mig själv. Försökte få folk att lyssna på mig. Försökte få hjälp. När jag vaknade så grät jag ju fortfarande och den känslan jag hade i kroppen var hemsk. Jag har aldrig känt mig så ensam och ledsen i hela mitt liv. För att lugna mig själv var jag tvungen att kolla att mamma och pappa låg och sov här hemma. Det gjorde de ju, såklart. 
 
Det läskiga är att exakt den känslan kommer krypandes lite då och då. Ensamheten sätter sig som en klump i magen + att jag vill gråta, och ensam är ju det minsta jag är. Men ändå. Märkligt. 
 
Haha och detta kom jag och tänka på bara för att jag lyssnade på "The Fray - How to save a life". Vet inte när låten kom, men jag satt i alla fall och såg den videon om och om igen och grät. Haha. Sorgligaste videon. Nu ser jag i alla fall videon framför mig när jag lyssnar på låten.
 
Jaja, godnatt på er. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback