Josefine ♥

Alltså vet ni hur mycket man rör på sig när man jobbar i hemtjänsten? JAG DÖR! Förra veckan var jag helt död i kroppen. Men den här veckan känns det lite bättre, än så länge.

 

Först cyklar jag till jobbet: 3km

Sen till Gruvlyckan: 3km

Cycklar omkring på Gruvlyckan, och upp och ner i trappor: ca 4,5h

Cykla tillbaka till stan för lunch: 3km

Cykla tillbaka till Gruvlyckan: 3km

Cycklar omkring på Gruvlyckan, och upp och ner i trappor: ca 4h

Cykla tillbaka till stan: 3km

Cykla hem: 3km

 

Det är 1,8mil bara på cykel. Plus alla trappor. Haha! Ska fixa stegräknare och se hur många steg det blir på en dag. Men det är härligt nu när det börjar bli vår, och man får mycket frisk luft, så man blir sådär härligt trött om kvällarna. Helt dåsig typ. Haha! Jaja. Första kvällen på över en vecka som jag är ledig och helt ensam. Känns konstigt. Och ensamt. 

 

Jag gjorde mitt första ordentliga pass igår. Tänkte mjukstarta och bara ta kortare pass den första veckan. Igår jobbade jag ca 4h. Lagomt för att vara första dagen. Inget hann att gå fel. Förutom att jag virrade bort mig en gång. Ingen big deal liksom. Som sagt, skönt med ett kort pass till att börja med.

 

DET VAR IGÅR DET, idag blir det 11h jobb. Har en kort rast nu så jag är hemma en snabbis. Ser ni en galning cykla runt på en cykel i full fart på Gruvlyckan här i Karlstad så är det jag. Haha! Alltså roligaste någonsin att cykla på en elcykel. Ville inte sluta cykla. Synd bara att snön vräker ner. 

 

Än så länge så har allt gått felfritt, så nu håller vi tummarna för att kvällen går bra också! :) 

 

 

 

Har sett filmen "Återträffen" av Anna Odell nu ikväll. Jäkligt svår film alltså. Såklart har den ett viktigt tema - mobbning. Som jag i högsta grad är emot. Men det fanns så mycket att diskutera där man kunde tänka både ena och andra sidan. Typ. Den är väl verklighetsbaserad. Anna Odell blev inte bjuden på sin egen återträff med klassen ifrån grundskolan. Och filmen handlar om vad hon tror skulle ha hänt om hon hade blivit bjuden. Det är första delen i filmen. Andra delen handlar om när hon tar kontakt med olika personer ifrån sin klass och visar den här filmen för dem och de pratar om hur de upplevt situationen. 

 

Hon blev mobbad under grundskolan, och i filmen beskrivs hon som konstig, tyst osv. 2009 iscensatte hon ett självmord och detta uppmärksammades väl endel i media vad jag har fattat det som, och jag kan tänka mig att många klasskamrader ifrån grundskolan då har pratat om henne på jobbet, i familjen, inför vänner och bekanta osv. Kanske sagt något i stil med "Ja alltså hon gick i min klass i grundskolan, så himla konstig tjej redan då" och sen kommer Återträffen. Haha och bam, så vet deras omgivning att just de gick i hennes klass och faktiskt är en del av detta. SÅ HIMLA ROLIGT. Jag hoppas att det är så. 

 

Kan rekomendera filmen, den sätter igång endel tankar i huvudet. 

Var sjuk hela förra veckan. Så himla segt, och förväntningarna inför att börja jobbet bara steg. Så, i måndags var jag övertaggad och det var så jä*la kul. Tänkte för mig själv på kvällen "Jaja, jag ska jobba i Gruvlyckan, hur svårt kan det vara att hitta egentligen?", det är nämligen ett ganska litet område med MASSA lägenhetshus. Visade sig sen att det är Romsta, Bellevue, och Zackrisdal också, tre områden där jag aldrig har hängt direkt. Ja herregud. Har fått förslag om att jag ska köra via gps, men jag tror att det är säkrare att de sätter gps på mig så att de kan hitta mig när jag kör vilse. För vilse, det kommer jag att köra. Jösses! Pirrigt. Men som sagt, så himla roligt. Ska gå bredvid imorgon också, och sen är det bara att sätta igång.

 

Skönt att solen börjat titta fram och att temperaturerna stiger också. Är jättehärligt att springa ute mellan olika lägenheter när vädret ser ut såhär kan jag säga :)

När jag var och skrev på papper om jobbet i hemtjänsten här i Karlstad så fick jag ett papper om hur man sjukanmäler sig "Aja, visst, visst" tänkte jag, eftersom jag vet att jag ALDRIG sjukskriver mig. Eller ja, aldrig och aldrig, det har hänt en gång på 5 år.

 

Haha, och så fick jag sjukskriva mig första dagen. Så himla pinsamt. Hade som taktik i morse att bara gå ur sängen och inte känna efter (fast att mamma sa till mig att inte vara så envis som jag brukar vara), gick bra tills jag hade sminkat mig klart och skulle resa mig upp och hela världen började snurra. Som tur är så har jag bara bredvidgång den här veckan så jag sätter ingen i klistret i alla fall. Då hade jag aldrig stannat hemma. Jag kan gå till jobbet hur sjuk jag än är, bara för att jag inte vill förstöra för någon annan. Tråkigt också för jag är så himla taggad för att börja jobba. Är så nyfiken på de jag ska jobba med, hur rutinerna fungerar i Karlstad och så vidare. 

 

Har i alla fall sovit hela dagen och nu känner jag mig lite bättre. Börjar till och med känna mig rastlös. Ett bra tecken. Så förhoppningsvis kommer jag iväg imorgon. 

 

Längtar lite till sommaren också, och att åka utomlands och bli bruuuuuuun!

Om man ligger däckad i soffan med feber och en dunderförkylning dagen innan första dagen på jobbet så får man vara lite less va? Känner mig väldigt nere i alla fall. Jag är dessutom världens sämsta på att vara ensam och vara sjuk. Vill gråta hela tiden, speciellt när jag har feber. 

 

Jaja, hade en trevlig kväll med Josse igår i alla fall. Lite spontankväll med sushi, vin och senare utgång på Tempel. Träffade syrran och hennes vänner ute också så det var sjukt trevligt. Sen kom halsontet och jag har feberyrat hela natten känns det som. Vaknade inatt och hade så ont i halsen så jag var bombsäker på att jag fått halsfluss igen. Nu känns det dock lite bättre. SKÖNT! 

 

Hoppas bara att jag känner mig pigg nog att ta mig till jobbet imorgon.