Haha kom och tänka på det nu. Vad roligt där är när man tror att man ska få skit för något, och liksom bygger upp en konversation i huvudet för att försvara sig själv. Och så träffar man personen och liksom bara:
- Mh, jag råkade ha sönder din Ipod...
- Jaha, men det gör inget :)
OCH där, gick hela talet upp i rök. Man blir nästan besviken över att man inte får säga allt man har diktat ihop.

Eller när man är sur på någon. Planerar att skälla ut personen nästa ggn man träffas/pratar, man vill att den ska bli rädd, och börja gråta, ge den en fet jävla smäll, och personen bara:
- Du förlåt...
- MEN JAHA!
Ja, då fick man inte skälla inte!

Låter som en aggresiv människa. Men jag har så bra medmänniskor, därför händer det här så ofta -- att jag inte får skälla eller behöver försvara mig. De är så jävla förstående.