Jag ligger fortfarande i sängen, och ser patetisk ut. Jag känner mig patetisk också! Sedan tycker jag lite synd om mig själv med. Jag vet inte varför. Det kan vara för att mamma säger att jag ska städa rummet för att det aldrig har sett värre ut. Men vadå, lite synd är om mig iaf? Liiiiiite?
Inte ens hundvalpsögonen funkade på mamma förut när jag sa "Du kan städa?!"
Hon är inte ens hemma, det kanske var därför hundvalpsögonen inte fungerade, hon såg dem inte genom telefonen. Men vadå, hon borde känna mig så väl att hon ser dem... hon borde drömma om dem!