Alltså seriöst, jag hatar när det är halkigt ute på marken. Jag går och spänner mig hela tiden och får liksom gå sicksack mellan alla isfläckar. Det spelar ingen roll hur noga jag än väljer mina steg, för ALLTID lyckas jag trampa fel någonstanns och halka iallafall. Om det så bara fanns en enda jävla isfläck i hela världen så skulle jag lyckas gå på exakt det stället, och halka!
Förra vintern tappade jag räkningen över hur många gånger jag ramlade! Alltså riktiga vurpor där jag låg som en hög på marken och skämdes ihjäl. Usch och fy!

Dock är jag tacksam över att ingen snö ligger över isfläckarna, då har man ju ingen chans ens! Det är lite dåligt.