Andas, andas!

Jag vet inte vad som känns värst;
Att jag var förbjuden att komma hem till min egen lägenhet, att dörren stod olåst när jag kom hem, eller att min klänning ligger under ett grytlock och en använd stekpanna. Nej, det värsta är nog ändå att jag är så jävla ovälkommen men inte har någon annanstanns att ta vägen. Japp, det är nog värst!

Men vad ska jag göra liksom?


 Ser ni min klänning där under allt?
Mitt liv måste verkligen hata mig, och jag skulle bra gärna
vilja veta vad jag har gjort för att förtjäna det här?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback