Just nu befinner jag min i ett tillstånd där jag varken vet ut eller in känner jag. Jag förstorar upp saker hela tiden, det vet jag att jag gör. Men de senaste dagarna har verkligen bestått av ångestattacker som aldrig tar slut. När jag är i skolan och runt folk så mår jag bra. Vad nu bra är för något? Men när jag kommer innanför dörrarna hemma så kommer paniken och jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara gråta och frågar någon hur jag mår så kommer jag bryta ihop!

Igår fick jag dessutom för första gången på väääääldigt vääääääldigt länge en tillsägelse om att jag pratar för mycket (!!!) Jag menar, VA? Okej att jag pratar ibland, men inte för mycket. Enda gången någon har sagt till mig att jag pratar för mycket var när min lärare i sexan hotade med att jag och Jessica skulle få kvarsittning om vi fortsatte att prata så mycket. Och jag menar, sådana tillsägelser känns ändå okej. Sedan menade den läraren det inte, sa hon efteråt. Hon ville bara att vi skulle vara tysta. Sedan var vi aldrig sådana som pratade mycket! Men iaf, nu är jag tydligen jag och Madde som är bovarna.  "Jag har märkt nu på senaste tiden att du och Madeleine..." WHAT? Vi får skärpa oss. Jag ska ta upp det på utvecklingsamtalet på måndag.

Sedan idag hade vi grafisk hela dagen lång. Och det är så roligt att jag nästan blev besviken när vi fick sluta vid ett (Två timmar tidigare). Och jag har fortfarande inte någon praktik plats. Jag måste ta upp det imorrn! Min almenaka är borta med tror ja ! :S PAAAANIK. Men iaf så har vi skönaste läraren i grafiska, imorse berättade hon om något band som heter Detektivbyrån. Och så säger hon:
- Jag vet inte om jag har drömt det här men jag har för mig att de ska spela in en film om dem i Hollywood , fast jag kan ha drömt det. Annars stod det i expressen.
HAHAHAHA! Helt lycklig när hon berättade det, fast att det kanske var en dröm.

Nu vill jag baka!