Övningsköra

Nej det blev inte alls UKM idag. Katrinen hade heeeeeeeelt glömt bort att hon skulle bort. Haha, nejdå jag ska inte håna henne. Men det är så typiskt Katrin. Istället började jag dagen med att övningsköra. Det är alltid en upplevelse för min lilla mor. HAHA. Jag tycker att jag kör skit bra. Idag körde mig mamma upp till ett ställe där de övar med lastbilar och sådant på anläggning osv. Det stod koner där på vägen som jag skulle köra runt.
- Josefine, fokus på vägen. Och så börjar vi med att ta varannan kon.
men tjena mamma ,jag klarar att svänga runt alla! Och OHYES det gjorde jag allt. Och sedan körde jag hem också, och stackars lilla mamma sitter och försöter att styra och ibland sitter hon och håller på handbromsen. Men det går framåt. Och med mindre än två månader kvar tills jag fyller 18 så kan jag snabbt konstatera att jag aldrig kommer hinna få körkort innan sommarn. Inte ens efter tror jag. Men jag är som sagt på G. Det är Sanna och Linnéa som gör att jag blir så pepp på att köra.

Annars har jag in ort mycket alls. Jag har legat i sängen som alla andra söndar. Eller jo, Sofie och Linnéa hittade en tävling åt mig i skolan som de tyckte att jag skulle vara med i. Så jag har skrivit en text till det, och hoppas på att jag vinner 7000kr. Det skulle vara skönt. Men vad är oddsen för det? NOLL? Tjaa man vet ju aldrig. Sedan jag kom tvåa i novelltävlingen på skolan så tror jag att jag kan klara vad som helst. Fast jag tror ju inte att jag kommer etta, för som jag resonerade med Sofie förut så "Bara på skolan finns det ju EN som är bättre än vad jag är, för jag kom ju bara tvåa..." Så sluta säga att jag är bäst på att skriva. För jag kom faktistk bara tvåa. HAHA. Det är en fras jag kommer leva med resten av mitt rosa liv. (jag vet inte varför rosa kom in i meningen)

Jag tittade på en film förut If only hette den. Den var bra, och förbannat sorglig. Jag gråt gjorde jag. Inget lyckligt slut vare ens. Det var jobbigt. Men eftersom jag har gått med gråten i ögat i nästan en vecka så var det skönt att få gråta en tår. Även om det inte var så mycket mer så var det liksom skönt, för jag gråter aldrig. Förutom när jag skrattar så jag gråter då, och det händer ju faktiskt ganska ofta om man tänker efter.

Nu har jag skrivit ännu ett inlägg om ingenting, så jag tänkte ta och gå och lägga mig. Godnatt på mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback