Haha gud vad jag klagar på att jag är trött. Men jag ska inte klaga nu. Inatt när jag inte kunde sova så låg jag och funderade. Och tillslut, var efter timmarna gick så började jag tänka på döden. Alltså det bara blir så när man ligger och försöker sova, och blir deprimerad för att man inte kan. Då börjar jag ALLTID tänka på döden. Tänk bara när man dör, då kommer man aldrig mer att finnas på jorden igen, aldrig mer kommer man leva. Iallafall tror jag att det är så. Jag är så pesimistisk att jag tror inte på någon återfödning eller något sådant. Jag tror man blir stendöd. Och aldrig mer får man se ljuset. När jag tänker såndana tankar grips jag av en sådan panik att jag bara vill gråta. Fast det går oftast över på två sekunder och sedan börjar jag planera hur jag ska ta över välden som författare, designer eller något annat coolt. Då blir det ännu svårare att somna!

Igår tänkte jag dessutom på när jag och Sanna för drygt ett år sedan gick mot kopiatorn och pratade med våran lärare som hade satt i halsen. Hon säger då:
- Har ni gjort det här förut?
Jag och Sanna tittade på varandra och vi visste vad vi tänkte "Klart som fan vi har kopierat"
- Ehm jaa det har vi väl... Svarade jag lite försiktigt.
- Jaha, närdå?
Vadå närdå? Spelar det någon roll NÄR jag kopierade tänkte jag då.
- Ja det var väll på min förra skola
- Vad hände dåra?
MEN NU FÅR HON VÄL GE SIG! VADÅ VAD HÄNDE?
- Ja det kom väl ut papper antar jag?
- När du satte i halsen?
Jag och Sanna höll verkligen på att bryta ihop där. Och det gjorde jag nästan igårkväll med, i min ensamhet. Hon pratade om att sätta i halsen, jag tänkte på kopiatorn!