Det är omöjligt
Omöjlig kärlek.
Ska jag tycka att det är bra eller dåligt att du lekte med mina känslor. Den första tanken man får är att det är dåligt. Men du lekte med mig i två dagar inte i rad, men två gånger var allt vi träffades. Sedan lämnade du mig utan en förklaring. Är det då bra eller dåligt att du lämnade mig så snabbt? Hade allt vart värre om det hade vart under en längre tid då jag kanske skulle ha hunnit få starkare känslor. Hade det vart bättre då jag kanske kunde ha fått en möjlighet att lära känna dig och kanske insett att vi inte var menade för varandra. Jag funderar ihjäl mig över detta.
Vi hade pratat om det så länge. Så himla länge hade vi pratat om att vi borde träffas. Jag tog tag i saken, tog mod till mig och åkte till dig. 6mil emellan oss var det, inte mer. Jag var så nervös så jag höll på att svimma när vi skulle träffas. Hann göra bort mig flera gånger redan på telefon när jag skulle ringa och säga att jag var framme. Var du snygg eller ful? Var du tjock eller smal? Det var sådana tankar som snurrade runt i huvudet på mig. Vad skulle vi göra, vad skulle vi säga till varandra?
Allt gick bra och när jag lämnade dig den kvällen var det inget som skulle kunna ta ner mig på jorden. Du var så mycket underbarare än jag i mina drömmar skulle kunna ha föreställt mig. Du var så öm och mjuk, så söt och snäll. Du var allt jag för stunden kunde önska mig. Jag ville inte åka hem, jag ville stanna kvar hos dig. Stanna i all evighet. Jag log när jag gick genom stan och skulle till bussen. Jag flög fram som på moln, lycklig och förälskad. Hur gjorde du när du förtrollade mig? Hur fick du mig att må så bra?
En dag gick, två dagar gick, nästan en vecka gick och vi bestämde oss för att träffas igen. Du skulle komma till mig, sex dagar hade gått och jag längtade ihjäl mig på att du skulle komma. Komma och hålla mig i din trygga, mjuka famn. När jag mötte dig vid bussen så log du så stolt när du kom fram och kramade om mig, kollade på mig och gav mig en puss. Då trodde jag nästan att det var bestämt, det var du och jag. Du gillade mig mycket, det hade du sagt.
Ville inte att du skulle åka hem, ville inte att du skulle lämna mig ensam. Hade på känn att det var över i den sekund vi skiljdes åt. Hade det på känn, men ville inte erkänna för mig själv vad som skulle hända. En vecka gick, två veckor gick, en månad gick. Du hörde inte av dig, svarade inte när jag skickade sms eller ringde. Vet du att jag var helt förtvivlad. Du förklarade aldrig för mig. Även om jag förstod att du inte ville ha mer med mig att göra så kunde du ha gett mig en förklaring.
Jag förstår fortfarande inte vad jag gjort, vad som hände. Du uppmuntrade mig till kärlek, var allt du ville att leka? Du kunde ha sagt till mig att det inte skulle kunna bli nått. Jag har så lätt för att älska och så svårt för att hata. Men du har fått mig att förstå innebörden av att hata en människa. Jag hatar mig själv för att jag tillät dig göra som du gjorde mot mig. Jag vet att jag aldrig kommer att glömma dig. Den första jag älskat på riktigt, och den första som krossade mitt hjärta.
Jag vill inte vara ledsen, jag vill inte gråta, jag vill inte älska dig.
Jag vill hata dig, jag vill glömma dig, jag vill att du ska älska mig.
Ska jag tycka att det är bra eller dåligt att du lekte med mina känslor. Den första tanken man får är att det är dåligt. Men du lekte med mig i två dagar inte i rad, men två gånger var allt vi träffades. Sedan lämnade du mig utan en förklaring. Är det då bra eller dåligt att du lämnade mig så snabbt? Hade allt vart värre om det hade vart under en längre tid då jag kanske skulle ha hunnit få starkare känslor. Hade det vart bättre då jag kanske kunde ha fått en möjlighet att lära känna dig och kanske insett att vi inte var menade för varandra. Jag funderar ihjäl mig över detta.
Vi hade pratat om det så länge. Så himla länge hade vi pratat om att vi borde träffas. Jag tog tag i saken, tog mod till mig och åkte till dig. 6mil emellan oss var det, inte mer. Jag var så nervös så jag höll på att svimma när vi skulle träffas. Hann göra bort mig flera gånger redan på telefon när jag skulle ringa och säga att jag var framme. Var du snygg eller ful? Var du tjock eller smal? Det var sådana tankar som snurrade runt i huvudet på mig. Vad skulle vi göra, vad skulle vi säga till varandra?
Allt gick bra och när jag lämnade dig den kvällen var det inget som skulle kunna ta ner mig på jorden. Du var så mycket underbarare än jag i mina drömmar skulle kunna ha föreställt mig. Du var så öm och mjuk, så söt och snäll. Du var allt jag för stunden kunde önska mig. Jag ville inte åka hem, jag ville stanna kvar hos dig. Stanna i all evighet. Jag log när jag gick genom stan och skulle till bussen. Jag flög fram som på moln, lycklig och förälskad. Hur gjorde du när du förtrollade mig? Hur fick du mig att må så bra?
En dag gick, två dagar gick, nästan en vecka gick och vi bestämde oss för att träffas igen. Du skulle komma till mig, sex dagar hade gått och jag längtade ihjäl mig på att du skulle komma. Komma och hålla mig i din trygga, mjuka famn. När jag mötte dig vid bussen så log du så stolt när du kom fram och kramade om mig, kollade på mig och gav mig en puss. Då trodde jag nästan att det var bestämt, det var du och jag. Du gillade mig mycket, det hade du sagt.
Ville inte att du skulle åka hem, ville inte att du skulle lämna mig ensam. Hade på känn att det var över i den sekund vi skiljdes åt. Hade det på känn, men ville inte erkänna för mig själv vad som skulle hända. En vecka gick, två veckor gick, en månad gick. Du hörde inte av dig, svarade inte när jag skickade sms eller ringde. Vet du att jag var helt förtvivlad. Du förklarade aldrig för mig. Även om jag förstod att du inte ville ha mer med mig att göra så kunde du ha gett mig en förklaring.
Jag förstår fortfarande inte vad jag gjort, vad som hände. Du uppmuntrade mig till kärlek, var allt du ville att leka? Du kunde ha sagt till mig att det inte skulle kunna bli nått. Jag har så lätt för att älska och så svårt för att hata. Men du har fått mig att förstå innebörden av att hata en människa. Jag hatar mig själv för att jag tillät dig göra som du gjorde mot mig. Jag vet att jag aldrig kommer att glömma dig. Den första jag älskat på riktigt, och den första som krossade mitt hjärta.
Jag vill inte vara ledsen, jag vill inte gråta, jag vill inte älska dig.
Jag vill hata dig, jag vill glömma dig, jag vill att du ska älska mig.
Kommentarer
Trackback