Är så sjukt jävla trött på elaka, egoistiska människor som bara tänker på sig själva. Hur klarar man av att leva med sig själv när man är sådan? Eller människor som ska klaga på precis allt. Hur svårt är det att bara ta allt som det kommer? Leva i nuet, acceptera andra människor och inse att man inte är universums mittpunkt utan att det finns andra än en själv. Eller bara slappna av lite!