Mamma: Ja, du ville ju ha det!

Jag: Men snälla nån, jag bad om det i höstas och har inte fått ha det på hela vintern, och nu är det vår.

Mamma: Men alla täcken försvinner ju.

Jag: Jaha, vem har tagit mitt då?

Mamma: Ja, pappa ville ha det!

Då vet man hur mycket man är värd. Jag fick inte ha vintertäcket i vinter för att "det är minsann mammas täcke", sooooom hon inte ens skulle ha. Och nu när det är varmt och vår, jaha, nä då ska pappa ha mitt sommartäcke och helt plötsligt får jag vårtäcket. Jaja, tänk inte på mig. Gör inte det.

Och nu avslutar mamma med att säga att hon älskar mig. Och det ska jag tro på? Finns bara ett ord för sånna som henne och det är ondska. Puss och kram!