Mamma och pappa brukar säga att de älskar mig för det mesta. Jag hittade en gammal film som jag och Amanda gjorde när jag gick på natur. Och jag kan säga det att när de fick höra om den filmen så älskade de mig nog inte lika mycket som vanligt.
Jag fick nämligen för mig att jag skulle åka skridskor nerför backen hemma. Grusbacken... det säger sig självt att det inte är någon jävla snilleblixt att göra det. Men jag ville göra det, och det var faktiskt is i backen så jag åkte ju inte på gruset. Sedan att pappa skällde på mig för att han tyckte att jag hade förstört skridskorna, och mamma skällde på mig för samma sak (egentligen visste hon inte om det var sant eller inte, hon ville bara skälla) är något som jag fortfarande inte kan förstå. För skridskorna blev inte förstörda. Jag menar jag åker fortfarande med dem och de funkar bra? Vad var problemet?
När de såg filmen skrattade de lite iallafall. Jag såg att de dog av skratt inombords. Dock erkänner jag att jag visste att de skulle bli sura. Därför frågade jag inte.