Åh jag har haft lust att åka skridskor så otroligt länge nu. Idag frågade jag Lisa (för andra gången) om hon ville med mig ut och åka lite skridskor då. Det ville hon faktiskt. Så jag kokade lite varm choklad åt oss, och sedan packade vi ner skridskor, satte på oss varma kläder - Det är ju trotsallt väldigt kallt ute. Sedan stack vi iväg till pölen! HAHA. Det finns inget annat namn för den, just för att det bara är en pöl. Eller alltså, den är ganska sto, den är faktiskt  väldigt stor. Men det är fortfarande en pöl.
Kul var det iaf, fast väääääääldigt mörkt, så vi vågade inet åka så långt ut osv. Men pappa kom som en räddande ängel med bilen så då fick vi ljus.

Här kommer dock det roligaste av allt(och jag vet inte om det är kul att berätta), men iaf så gick pappa långt ut på isen, Lisa snurrade runt och jag hörde något knaka som faaaaaaaan. Vi kanske var 10meter ut, men det tog mig inte mer än två röda sekunder så hade jag kommit in till kanten, och jag bokstavligen kastade mig upp på säker mark samtidigt som jag skrek:
- ISEN SPRICKER!
Lisa står helt stilla, pappa står helt stilla, och jag ligger på backen med nästan hjärtattack.
Det brukar låta så i is säger pappa!