Vet ni hur svårt det är att vara chefens dotter? DET ÄR SVÅRT!
Halva stan känner min mamma. Halva stan vet vem jag är. Dessutom sommarjobbar jag på stället där ALLA vet vem min mamma är och hela tiden säger
"Jaha, så det är du som är Josefine"
"Gud vad du är lik din mamma"
"Har mamma semester eller ?"
"Jag har haft din mamma som chef..."
"Jag jobbade med din mamma..."
"Ska du bli som mamma ?"
"Går det bra Josefine?"
De är gaggiga, de är trevliga, de låter som de känner mig och jag fattar ingenting som vanligt.

Okej, att mamma som tur var inte är min chef nu, men ändå! Hon har varit alla andras chef. Alla vet vem hon är. Vem vet, de kanske hatade henne och hatar mig bara för att jag är hennes dotter?