Alltså, varenda jävla sommarlov är det exakt likadant. BESVIKELSE, BESVIKELSE, BESVIKELSE... och då pratar jag inte om vädret. Jag pratar om löften. Visst jag ger också en del löften som jag inte alltid lyckas hålla, men jag försöker alltid ialla fall. Jag blir så himla besviken så otroligt ofta att jag inte ens ser löften som något speciellt längre. Jag vet inte när jag trodde på något senast. Jo, det var nog när jag och Sanna åkte till Stockholm. Det trodde jag verkligen på. Annars vet jag inte. Folk är så jävla bra på att bara prata. JAG BLIR SÅ SUR!
Och såhär är det varje sommar, förra sommarn var den värsta sommaren jag har varit med om. Visst mycket kanske berodde på vädret och så. Men herregud, det finns väl saker att göra ändå menar jag. Jag jobbade i tre veckor, sedan var jag väl typ hemma resten. Satt vid datorn, åt mat, tittade på tv, sov, satt vid datorn, åt mat, tittade på tv, sov ...und so weider.

På så sätt gillar jag när det är skola. Då skiter man nästan i om saker inte blir som man har tänkt. Har man pratat om att åka någonstans över helgen, och det inte blir av så tänker man mer "jaja, då får jag vila lite iaf då" Men nu... LEDIG I TVÅ MÅNADER! Då behöver jag fan inte vila. ÅH, negativ känner jag mig idag!