mes

Jag tror jag har blivit en mes! Eller så är det bara en ny trend. Jag ger aldrig upp! Eller inte vanligtvis iallafall. Och jag hatar att jag inte kunde hålla ut i två dagar till på Arvikafestivalen. Jag HATAR DET! Just nu känns det som om att jag aldrig kommer att bli glad igen. Och dessutom känner jag mig mer bortglömd än någonsin. Och då har jag bara legat hemma en dag. Men hur hemskt är det inet att ligga hemma när man vet att ens kompisar har hur kul som helst? Här hemma går jag, mamma kastar oroliga blickar på mig hela tiden, pappa har tillochmed gått med på att han skulle kunna både kör och hämta mig på Rixfm festivalen för att han tycker synd om mig. Vi har folk här, och de har iprincip anpassat hela helgen efter vad jag klarar av känns det som. Det enda de har gjort utan mig är att gått ut och gått med hundarna. Där sa mamma NEJ! med väldigt stora bokstäver.

Snälla gör mig glad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback