Jag har en otroligt dålig ovana. Fattar jag inte så håller jag bara med... Ibland märks det och ibland märks det inte alls. Jag hittade en film här hemma, det är från förra året när jag gick natur. Min fysiklärare kommer ut ur lärarrummet och jag säger att vi håller på att göra en film. Han svarar något otroligt konstigt och jag bara håller med typ ett glatt: Mmh :D! Sedan börjar jag prata om annat. Det är så jag gör för det mesta. Antingen gör jag det eller så frågar jag om saker jag egentligen inte ska behöva fråga om. Till exempel igår:
- Stavar man Semlor med Ä ?
Varför frågade jag det? Ingen läste i mina anteckningar, och hade jag inte sagt något så hade ingen fått reda på hur dum jag var där. Fast det kanske är det som kallas att bjuda på sig själv.

Idag fyllde förövrigt SANNA 18 ÅR! Jag är grymt avundsjuk och vill med fylla arton. Men nejdå, jag får snällt vänta i tre månader och  en vecka till. Fast jag är ändå glad att jag fyller i maj. Det är inte tidigt, men det är inte sent heller. Min syster fyller år 21 december, det är SENT!  så henne tycker jag synd om lite såhär i hemlighet!
Jaja, vi småbarn firade ju Sanna i fredags och till denna fredagen firas hon av de stora barnen som får gå på Arena. Men vi bjöd na iaf på fika idag! Blev en fin grädd/jordgubbsbakelse och en cola! Mumma det!
Vi passade även på att gå och hämta min lilla mobilväska som tillhörde min nya mobil.

Det var lite pinsamt, jag skulle hämta den där väskan igår. Men då hade den inte hunnit att komma än, så han i kassan (Som ser ganska bra ut, är ganska ung osv.) säger:
- Kan jag få ditt nummer?
Jag tittar med stora ögon på honom och tänker : Vad fan ska du med det till? Han ser nog att jag blir lite förvirrad så han ler lite och säger:
- Ja alltså, vi ringer när väskan har kommit!
Då blev lilla Josefine röd om kinderna! men bara lite... Fast vad skulle han annars mena när han ber om nummret liksom. SMAAAART! Sedan ringde han när jag satt på bussen hem till lilla Säffle.
Idag när jag skulle hämta väskan så var han där igen, han kollar p mig och jag säger att jag skulle hämta en väska. han bara:
- Ja men nu känner jag igen dig? Josefine?
Hahaha, det värsta var att det stod på lappen, annars hade jag nästan känt mig speciellt. Men nejdå, det skulle han förstöra med att läsa det från en lapp. JAg får väll nöja mig med att han kände igen mig. Fast det går ryckten om att det är många som känner igen mig så det är väll kanske ingen merit det heller....

Nu ska jag titta på ett nytt avsnitt av one tree hill!