Åh jag tittade på julkalendern förut. Alltså, borde det vara tillåtet att göra en julkalender utan barn? Jag tyckte det var lite halvlöjligt när det var vuxna som betedde sig som barn istället liksom. Okej, jag är 18 år och det kanske inte är meningen att jag ska tycka om julkalendern, för det är trotsallt till barn den är riktad. MEN, jag är ändå en barnprogramsfantast och tycker iprincip om alla barnprogram (Till och med Häxan Surtant kan vara bra). Okej att det bara har varit ett avsnitt av julkalendern hittills, och det kan ju vara med barn senare. Men när jag var liten så gillade jag iaf barnprogrammen med barn bättre än dem där det bara var vuxna med. Eller ja en blandning, ta Greveholm, När karusellerna sover? Pelle Svanslös var iofs vuxna men det var ändå katter de var då.
        Och om man ska analysera riktigt ordentligt (som vi har lärt oss så bra på Media), tänk på den "dolda effekten" av det här. Tänk om barn tror att det är sådär vuxna människor gör? Som nu i första avsnittet, kom en kaxig kille in som inte kan förstå varför han blev smartast och snyggast. Han flyttar in, gör sig själv till chef, snor den andra killes säng och säger:
- Vi kan sova varannan natt, eller vartannat år - ETTA!
        "Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör!", okej när jag var liten så tänkte jag nog aldrig så långt. Fast det är klart att man apar efter andra. Det gjorde jag vad gäller Poolia reklamen. Tänk er mig som nio åring, erbjuder min lärare väldigt gulligt och snällt hjälp:
- Fröken behöver du hjälp?
Hon som plockade ner teckningar från väggen såg nästan rörd ut och svarade:
- Jaaaa tack!!! :D
- HEHE, ring poolia!
Jag skrattade lite elakt sedan sprang jag därifrån!

HAHAHA, jag vet inte hur jag kom in på det! Men jag vill ha en julkalender med barn ju, barn som löser mysterium!