Har ni tänkt på det ni som åker mycket buss. På morgonen när man sitter där på bussen. Det är helt tomt nästan.. Visst tänker man förbaskat bra då? Eller är det bara jag? Jag får liksom tankar som aldrig annars skulle komma upp:
- Varför är det vatten mellan rutorna? (Okej, det har jag undrat sen i somras men ändå)
- Varför stannar bussen mitt ute i ingenstans på väg hem?
- Hur vet rösten i stadsbussarna att den ska säga "Nästa stora torget"
Alltså, jag får nästan ta och fråga ut busschaufförerna litegranna.

Imorse satt jag och var dötrött på bussen. Extra mycket folk var det också. Så öppnar jag ögonen jämt en liten stund, ser att det står en kille precis brevid där jag sitter. Och så säger han:
- Kan jag sätta mig här?
Jag hade tänkt vara löjligt trevlig, le och säga: Javisst kan du det! Men när klockan är 7 på morgonen så är det svårt ska jag säga. Det blev istället en äckligt ful grimash och ögonen föll ihop och jag svarade:
- MMMH!
Men jag tänkte, jag prövar på nytt... Så jag höll i ögonlocken så att de inte skulle åka igen, oså log jag det finaste leendet jag kunde så tidigt på morgonen och så sa jag: Ja de kan du! Ja han kunde inte hålla sig för skratt, och sa tack och satte sig ner. BTW han luktade gott ! :)

Sedan när jag och Madde åkte på stadsbussen till stationen så säger den där otroligt facinerande rösten i högtalaren "Nästa Busstationen" Jag som tycker det är skitkul att hinna först på stoppknappen tryckte och bussen stannar. Men på drottninggatan! Busschauffören kollar på mig och säger:
- Ska du inte av?:O
- NEJ, på busstationen!
Madde skratta jättemycket åt mig och jag vill aldrig mer trycka på stoppknappen! Thats it! =D haha!

Ja, o nu sitter jag hemma och är allmänt hungrig. Undra vad jag ska göra resten av dagen ? :D